Mönsterskyddslag (1970:485)

Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1457
(Register;ingår ej i lagen)
Allmänna bestämmelser
Registreringsansökan och dess handläggning
Mönsterregistrerings giltighetstid
Licens, överlåtelse m.m.
Registrerings upphörande m.m.
Uppgiftsskyldighet
Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
Rättegångsbestämmelser
Övergångsbestämmelser




Allmänna bestämmelser

1 § Med mönster förstås i denna lag förebilden för en varas utseende
eller för ett ornament.

Den som skapat ett mönster eller hans rättsinnehavare kan genom
registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret enligt
denna lag (mönsterrätt).

2 § Mönster registreras endast om det väsentligen skiljer sig från vad
som blivit känt före dagen för registreringsansökningen.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta
skett genom avbildande, utställande, saluhållande eller på annat sätt.
Även ett icke allmänt tillgängligt mönster anses som känt, ifall
mönstret framgår av en ansökan här i riket om patent eller om
varumärkes- eller mönsterregistrering, vilken är eller enligt vad därom
är föreskrivet skall anses gjord före den dag som anges i första
stycket, och mönstret sedermera i samband med ansökningens handläggning
göres allmänt tillgängligt.

3 § Mönster kan registreras utan hinder av att det inom sex månader
innan registreringsansökningen gjordes blivit allmänt tillgängligt

1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller
någon från vilken han härleder sin rätt eller

2. genom att sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt
förevisat mönstret på officiell eller officiellt erkänd, internationell
utställning.

4 § Mönster registreras icke

1. om mönstret eller dess utnyttjande strider mot goda seder eller
allmän ordning,

2. om i mönstret utan tillstånd intagits

a) statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll-
eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska
staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt
kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som åtnjuter skydd
enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga,
emblem eller beteckning som nu nämnts,

b) något som kan uppfattas som beteckning för stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning eller som annans här i riket skyddade
firma eller varukännetecken eller som annat kännetecken, vilket i
näringsverksamhet inarbetats här i riket för annan,

c) annans porträtt eller något som kan uppfattas som annans släktnamn,
konstnärsnamn eller likartat namn, om icke porträttet eller namnet
uppenbart åsyftar någon sedan länge avliden person,

d) något som kan uppfattas som titel på annans här i riket skyddade
litterära eller konstnärliga verk i fall då titeln är egenartad eller
något som kränker annans upphovsrätt till sådant verk eller annans rätt
till fotografisk bild som åtnjuter skydd här i riket,

e) något som icke väsentligen skiljer sig från mönster som är
registrerat här i riket för annan.

5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen får
utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren)
utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till Sverige,
bjuda ut, saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars utseende inte
väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något
som inte väsentligen skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats
och därmed likartade varor.

Mönsterrätten omfattar inte utnyttjande av en vara, om den har bringats
i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av
mönsterhavaren eller med dennes samtycke. Lag (1992:1689).

6 § Den som utnyttjade mönster yrkesmässigt här i riket, när ansökan om
registrering av mönstret gjordes, får utan hinder av mönsterrätten
fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om
utnyttjandet ej innefattade uppenbart missbruk i förhållande till
registreringssökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt.
Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar
även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret
yrkesmässigt här i riket.

Rätt enligt första stycket kan övergå till annan endast tillsammans med
rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.

7 § Regeringen kan förordna, att reservdelar och tillbehör till
luftfartyg utan hinder av mönsterrätt får införas till riket för att
användas vid reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat, i
vilken motsvarande förmåner medges för svenskt luftfartyg. Lag
(1977:731).

8 § Regeringen kan förordna, att ansökan om registrering av mönster,
vilket tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid
tillämpning av 2 och 6 §§ anses gjord samtidigt med ansökningen utom
riket, om sökanden yrkar det.

I förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet
får åtnjutas. Lag (1977:731).

Registreringsansökan och dess handläggning

9 § Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.

10 § Ansökan om registrering av mönster göres skriftligen hos
registreringsmyndigheten.

Ansökningen skall innehålla uppgift om vara för vilken mönstret sökes
registrerat. I ansökningen skall anges vem som skapat mönstret. Sökes
registrering av annan än den som skapat mönstret, skall sökanden styrka
sin rätt till detta.

Vid ansökningshandlingen skall fogas bild, som visar mönstret. Om
sökanden innan ansökningen kungöres enligt 18 § inger även en modell,
skall modellen anses visa mönstret. Vid ansökningshandlingen skall
vidare fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder
och samvete, att mönstret, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den
dag då ansökningen göres eller enligt 8 § skall anses gjord blivit känt
på sätt som enligt 2 och 3 §§ hindrar registrering av mönstret.

Sökanden skall erlägga i 48 § angivna ansöknings- och tilläggsavgifter.

11 § En ansökan får omfatta flera mönster, om de varor för vilka
mönstren sökes registrerade hör samman med avseende på tillverkning och
bruk. Ansökan om sådan samregistrering får omfatta högst 20 mönster och
får ej avse ornament.

12 § Sökande, som icke har hemvist i Sverige, skall ha ett här bosatt
ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.

13 § Ansökan om registrering av mönster anses icke gjord förrän sökanden
givit in bild eller modell som visar mönstret.

Ansökan får ej ändras till att avse annat mönster eller annan vara än
som angivits i ansökningen.

14 § Vid prövning av ansökan om mönsterregistrering skall
registreringsmyndigheten i den utsträckning regeringen bestämmer
undersöka, om förutsättningarna för registrering av mönstret är
uppfyllda. Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan
eller finner myndigheten annat hinder föreligga för bifall till
ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller
vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller
vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen.
Erinran härom skall tagas in i föreläggandet.

Avskriven ansökan återupptages, om sökanden inom två månader efter
utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager åtgärd för
att avhjälpa bristen och inom samma tid erlägger fastställd
återupptagningsavgift. Återupptagning får ske endast en gång. Lag
(1977:731).

15 § Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det
yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över
hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge
sökanden nytt föreläggande.

16 § Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre
rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten
förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd
att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens
fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan
registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet
slutligt avgöres.

17 § Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre
rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen
på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall
erlägga ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller
bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

18 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger ej hinder för
registrering, skall registreringsmyndigheten kungöra ansökningen för att
bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen.
Om handling i ärendet skall hållas hemlig enligt vad som sägs i 19 §,
skall dock kungörandet anstå till dess handlingen skall hållas allmänt
tillgänglig.

Invändning göres skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två
månader från kungörelsedagen.

19 § Skall i ärende angående ansökan om registrering av mönster
handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt
föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke,
förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit
från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 §
första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har
registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen,
innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast
om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.

20 § Efter utgången av den i 18 § andra stycket föreskrivna tiden
upptages ansökningen till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger
14-17 §§ tillämpning.

Har invändning gjorts, skall sökanden underrättas därom. Är invändningen
ej uppenbart obefogad, skall sökanden beredas tillfälle att yttra sig
över den.

21 § Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ärende
angående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om
beslutet gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots
att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som
gjort invändningen. Återkallar invändaren sin talan, får denna likväl
prövas, om särskilda skäl föreligger.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § tredje
stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får
talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får
föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

22 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får
överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från
beslutets dag.

Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall
innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av
besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd
meddelas. Lag (1986:1159).

23 § Bifalles ansökan om mönsterregistrering och vinner beslutet härom
laga kraft, skall mönstret tagas in i mönsterregistret och
registreringen kungöras.

Beslut att avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 18 § skall
kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.

Mönsterregistrerings giltighetstid

24 § Mönsterregistrering gäller under fem år, räknat från den dag då
ansökan om registrering gjordes, och kan på begäran förnyas för
ytterligare två femårsperioder. Varje sådan period löper från utgången
av föregående period.

25 § Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos
registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader
efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 48
§ angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att
ansökningen annars avslås.

Förnyelse av registrering skall kungöras.

Licens, överlåtelse m.m.

26 § Har mönsterhavare medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja
mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal
träffats därom.

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med
överlåtelse av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar
överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres.

27 § Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller
överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom
göras i mönsterregistret. Visas att licens som antecknats i registret
upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens och
rätt som avses i 32 § andra stycket.

Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt antecknas endast
i fråga om samtliga mönster.

I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare, vilken
senast blivit införd i mönsterregistret i denna egenskap.

28 § Den som här i riket yrkesmässigt utnyttjade mönster som avses med
ansökan om registrering, när handling som visar mönstret blev allmänt
tillgänglig, kan, under förutsättning att ansökningen leder till
registrering, få tvångslicens till utnyttjandet, om synnerliga skäl
föreligger samt han saknade kännedom om ansökningen och ej heller
skäligen kunnat skaffa sig kännedom om den. Rätt till sådan tvångslicens
tillkommer under motsvarande förutsättningar den som vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket.
Tvångslicens kan avse även tid innan mönstret registrerades.

Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, kan den
som vill yrkesmässigt utnyttja mönster, vilket är registrerat för annan,
få tvångslicens därtill.

29 § Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha
förutsättningar att utnyttja mönstret på godtagbart sätt och i
överensstämmelse med licensen.

Tvångslicens utgör icke hinder för mönsterhavaren att själv utnyttja
mönstret eller att upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan
endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet
avsetts skola ske.

30 § Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken
omfattning mönstret får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga
villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det,
kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för
denna.

Registrerings upphörande m.m.

31 § Har mönster registrerats i strid mot 1-4 §§ och föreligger alltjämt
hindret mot registrering, skall rätten på talan därom häva
registreringen. Registrering får dock icke hävas på den grund att den
som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i
mönsterrätten.

Talan som grundas på att registrering meddelats för annan än den som är
berättigad därtill enligt 1 § får föras endast av den som påstår sig
vara berättigad till mönstret. Talan skall väckas inom ett år efter det
att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga
omständigheter på vilka talan grundas. Var mönsterhavaren i god tro när
mönstret registrerades eller när mönsterrätten övergick på honom, får
talan icke väckas senare än tre år efter registreringen.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av
registreringen. Talan som grundas på bestämmelse i 4 § 1 eller 2a) får
föras även av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1977:731).

32 § Har mönster registrerats för annan än den som är berättigad därtill
enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra
registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 §
andra stycket.

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat utnyttja
mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder
därför, får han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt
fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med
bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under
motsvarande förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i
registret.

Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast tillsammans med
rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

33 § Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår
från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom
betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig,
får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så
länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller
tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:817).

Uppgiftsskyldighet

34 § Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot
annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är
han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av
handlingen.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom
påskrift på vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att
registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna
upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att
på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen
att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat
att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan
dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats.

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

35 § Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker
det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 35 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:235).

35 a § På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som
gör mönsterintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång
förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att
fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret,
får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant
förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen
befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats
enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15
kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I
samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
Lag (1996:848).

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång
skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid
bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till
mönsterhavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall
betala ersättning för utnyttjande av mönstret, om och i den mån det
är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte
väcks inom fem år från det skadan uppkom. Lag (1994:235).

37 § På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen
efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta
att en vara som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot
annans mönsterrätt eller ett föremål vars användande skulle
innebära mönsterintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i
förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller, i fråga om
olovligen tillverkad eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas
ut till den som har lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i
god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv
inte har gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen
kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns
synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom
som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under
återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning
och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första--tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse enligt 35 § andra stycket. Lag (1994:235).

37 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort ett
intrång, får domstolen för att bevisning skall kunna säkras om
intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för
att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha
betydelse för utredning om intrånget (intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök och förberedelse enligt 35 § andra stycket.
Lag (1998:1457).

37 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol vad som är
bestämt om tvistemål som rör intrång. Vad som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i

fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför
domstol skall dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande
av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att
utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, skall yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas skall motparten ha
fått

tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela
ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett
dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan,
förstörs eller förvanskas.

I övrigt skall en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (1998:1457).

37 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1457).

37 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1457).

37 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1457).

37 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §, 17
kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart
skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter

motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och
göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får
söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och
göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (1998:1457).

37 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (1998:1457).

37 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1457).

38 § Utnyttjar någon yrkesmässigt mönster, som avses med ansökan om
registrering, efter det att handling som visar mönstret blivit allmänt
tillgänglig, äger vad som sägs om mönsterintrång motsvarande tillämpning
i den mån ansökningen leder till registrering. Till straff får dock icke
dömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan
ansökningen kungjorts enligt 18 § får bestämmas endast enligt 36 § andra
stycket.

Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om
ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret registrerades.

39 § Har registrering av mönster hävts genom dom som vunnit
laga kraft, får inte dömas till straff, ersättning eller annan
åtgärd enligt 35-38 §§.

Förs talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan förs
gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall domstolen
på hans yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan
om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom inte
väckt, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen
förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
Lag (1998:1457).

40 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
ringa,

1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §,

2. i fall som avses i nämnda paragraf lämnar felaktig upplysning, om
straff för gärningen ej är föreskrivet i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till
underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta
uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes
påkallat från allmän synpunkt.

Rättegångsbestämmelser

41 § Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster
kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen
åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna
länder honom till förfång.

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet
föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder
föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att
mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

42 § Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering, om
överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens skall
anmäla detta till registreringsmyndigheten samt underrätta var och en
som enligt mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill
licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om fastställelse enligt
41 § första stycket, skall han underrätta mönsterhavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när
underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress
som antecknats i mönsterregistret.

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett
enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han
denna tid, får hans talan icke upptagas till prövning.

43 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om
bättre rätt till mönster, om hävande av mönsterregistrering, om
överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller rätt som avses i
32 § andra stycket, om ersättning enligt 40 § andra stycket eller om
fastställelse enligt 41 §, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

44 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 16, 30--32,
35--38 eller 41 § sändes till registreringsmyndigheten.

45 § Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här
bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av
stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om
mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för
part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till
mönsterregistret och antecknas i detta.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning
i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom
med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade
adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning
ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten
och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll
kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha
skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).

46 § Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att
bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande
eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett
i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i
riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag
(1977:731).

47 § Andra slutliga beslut av registreringsmyndigheten än som avses i 21
§ får överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader
från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall
innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av
besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd
meddelas. Lag (1986:1159).

48 § I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om
förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings-
eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande
tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för varje varuklass utöver den
första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första,
förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för
kungörande av varje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges
efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.

49 § Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).

Övergångsbestämmelser

1970:485

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd
för vissa mönster och modeller upphör att gälla.

Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller
äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet
ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning,
gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen
och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och
25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är
gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter
ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.

1977:702

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1981:817

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även
skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

1986:235

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har
meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande
tillämpas.

1986:1159

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
dock äldre föreskrifter.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - - - - - - - - - -