SFS nr: 1988:870
Departement/
myndighet: Socialdepartementet
Rubrik: Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
Utfärdad: 1988-06-14
Ändring införd: t. o. m. SFS 2003:416
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Inledande bestämmelser
1 § De i 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för
samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som
syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån
missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel.
Vården skall bygga på respekt för den enskildes
självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är
möjligt utformas och genomföras i samverkan med den enskilde.
Lag (2001:464).
2 § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd
med honom enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453).
En missbrukare skall dock beredas vård oberoende av eget
samtycke under de förutsättningar som anges i denna lag
(tvångsvård).
För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna
i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.
Lag (2001:464).
3 § Tvångsvården skall syfta till att motivera missbrukaren så att han
kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling
och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk.
Beredande av vård
4 § Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett
fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga
lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt
missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt
socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt och han
till följd av missbruket
1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig
fara,
2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon
närstående.
Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128)
om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om
tvångsvård enligt denna lag. Lag (2001:464).
5 § Länsrätten beslutar om beredande av tvångsvård.
6 § Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i
kontakt med missbrukare är skyldiga att anmäla till socialnämnden
om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård
enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom
hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.
En läkare skall göra anmälan till socialnämnden, om han i sin
verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i
behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt
denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas
tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg
eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Lag (1994:96).
7 § Socialnämnden skall inleda utredning, när den genom anmälan
enligt 6 § eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan
finnas skäl att bereda någon tvångsvård.
Myndigheter som avses i 6 § första stycket är skyldiga att lämna
socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en
sådan utredning. Lag (1994:96).
8 § Socialnämnden skall i samband med att utredningen inleds utse
en tjänsteman hos nämnden som skall svara för kontakterna med
missbrukaren och med olika vårdgivare. Lag (1994:96).
9 § När utredningen har inletts skall socialnämnden, om det inte är
uppenbart obehövligt, besluta om läkarundersökning av
missbrukaren samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren
skall i ett intyg ange missbrukarens aktuella hälsotillstånd.
Lag (1994:96).
10 § Av socialnämndens utredning skall framgå missbrukarens
förhållanden samt tidigare vidtagna och planerade åtgärder. Av
utredningen skall också framgå i vilket hem intagning kan ske och
vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.
Lag (1994:96).
11 § Anser socialnämnden efter utredning att det finns skäl att
bereda någon tvångsvård, skall nämnden ansöka om sådan vård
hos länsrätten.
Till ansökan skall fogas den utredning nämnden gjort och, om det
inte möter synnerligt hinder, ett läkarintyg om missbrukarens
aktuella hälsotillstånd.
Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av något
annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning. Lag (1994:96).
12 § Har rätten beslutat om tvångsvård skall socialnämnden se
till att beslutet verkställs genom att missbrukaren bereds vård
i ett hem som avses i 22 § eller, i fall som avses i 24 §
första stycket, på sjukhus.
Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har påbörjats
inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.
Beslutet upphör också att gälla om, sedan vården har påbörjats,
den tid som enligt 21 § inte skall räknas som vårdtid, uppgår
till sammanlagt minst sex månader i följd. Lag (2001:464).
Omedelbart omhändertagande
13 § Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en
missbrukare omedelbart skall omhändertas, om
1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag,
och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan
antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får
omedelbar vård, eller på grund av att det föreligger en
överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd kommer att
allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas,
får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande
eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet
skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
När socialnämnden har ansökt om tvångsvård, får även rätten
besluta att missbrukaren omedelbart skall omhändertas. Lag (1994:96).
14 § har upphävts genom lag (1994:96).
15 § Har socialnämnden eller polismyndigheten beslutat om
omedelbart omhändertagande, skall beslutet genast underställas
länsrätten eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har
ansökt om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård.
Har polismyndigheten fattat beslutet, skall myndigheten genast
underrätta socialnämnden om sitt beslut. Lag (1994:96).
16 § I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande
underställs rätten skall den myndighet som fattat beslutet, om det
inte möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i
ärendet samt underrätta honom om hans rätt att
1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,
2. begära muntlig förhandling vid rätten, och
3. av rätten erhålla offentligt biträde.
Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att
avgöra målet även om yttrande inte lämnas. Lag (1996:1645).
17 § Rätten skall så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från
det att beslutet underställdes rätten eller, om beslutet inte är
verkställt när det underställs, från det att beslutet verkställdes,
pröva om omhändertagandet skall bestå. Denna tid får förlängas till en
vecka, om det på grund av någon särskild omständighet är nödvändigt.
Om det inte finns skäl för omhändertagande, skall rätten genast upphäva
beslutet.
18 § Om omhändertagande har beslutats enligt 13 § första eller andra
stycket, skall ansökan om tvångsvård ha kommit in till länsrätten inom
en vecka från det länsrätten meddelade beslut att omhändertagandet
skulle bestå. Har ansökan inte kommit in inom denna tid eller finner
länsrätten att det inte längre finns skäl för omhändertagande, skall
länsrätten upphäva beslutet om omhändertagande.
Ett beslut om omhändertagande upphör att gälla när rätten avgör frågan
om vård enligt denna lag eller om den omhändertagne häktas.
19 § Socialnämnden skall se till att den som är omhändertagen enligt
13 § utan dröjsmål bereds vård i ett hem som avses i 22 § eller, i
fall som avses i 24 § första stycket, på sjukhus.
Vårdtid
20 § Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått
och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall
anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart
omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett
hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om
utskrivning enligt 25 §.
21 § Som vårdtid räknas inte den tid då missbrukaren
1. olovligen vistas utanför ett hem som avses i 22 § eller
2. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.
Vården
22 § Tvångsvård lämnas genom hem som är särskilt avsedda att
lämna vård enligt denna lag (LVM-hem). Lag (2001:464).
23 § För missbrukare som behöver stå under särskilt noggrann
tillsyn skall det finnas LVM-hem som är anpassade för sådan
tillsyn. Lag (1993:3).
24 § Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för
sjukhusvård är uppfyllda och det anses lämpligt med hänsyn till den
planerade vården i övrigt.
Om någon behöver sjukhusvård under vårdtiden, skall han beredas
tillfälle till sådan vård.
Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där missbrukaren vårdas skall
se till att socialnämnden eller den som förestår vården vid
LVM-hemmet genast underrättas, om missbrukaren önskar lämna eller
redan har lämnat sjukhuset. Verksamhetschefen får besluta att
missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid som
behövs för att säkerställa att missbrukaren kan föras över till ett
LVM-hem. Lag (1996:797).
25 § Om beslut har fattats om tvångsvård eller omedelbart
omhändertagande enligt denna lag skall Statens institutionsstyrelse
efter anmälan av socialnämnden anvisa plats i ett LVM-hem.
Om intagning i och om utskrivning från ett LVM-hem beslutar den
som förestår vården vid hemmet.
Den som förestår vården vid ett LVM-hem får besluta att en
intagen skall flyttas till ett annat LVM-hem, om det anses lämpligt
från vårdsynpunkt och Statens institutionsstyrelse medger det.
Lag (1993:3).
26 § Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall fortlöpande hålla
socialnämnden underrättad om hur vården framskrider och samråda med
nämnden i alla frågor av vikt. Före överflyttning till ett annat hem och
före utskrivning skall samråd alltid ske.
26 a § Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är
verksam vid ett LVM-hem kännedom om att en intagen har en sådan
smittsam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en
samhällsfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hemmet
underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för
smittspridning. Lag (1995:1317).
27 § Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall, så snart det kan ske
med hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne skall
beredas tillfälle att vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form.
Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas.
Om förutsättningar för vård i annan form inte längre föreligger, får den
som förestår vården vid LVM-hemmet besluta att missbrukaren skall hämtas
tillbaka till hemmet.
28 § Innan vård i annan form påbörjas skall socialnämnden, i samråd med
den intagne och den som förestår vården vid LVM-hemmet, upprätta en plan
för den fortsatta vården.
29 § Har en intagen vistats i ett LVM-hem i tre månader utan
att vård i annan form kommit till stånd skall den som förestår
vården vid hemmet anmäla detta till Statens
institutionsstyrelse och ange orsaken till det. Lag (2001:464).
30 § Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter
vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han
får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt
missbruk.
Särskilda befogenheter
31 § Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem får inte
inneha alkoholhaltiga drycker, narkotika, flyktiga
lösningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas
av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller
injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med
narkotika. Han får inte heller inneha något annat som kan vara
till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan
egendom som nu angetts, får den omhändertas. Lag (1999:51).
32 § Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag
kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han kommer till
LVM-hemmet, för kontroll av att han inte bär på sig något som han inte
får inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet
uppkommer misstanke att sådan egendom skall påträffas hos honom.
Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer ingående
än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som
omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne
närvara.
32 a § Den intagne är, om inte annat föranleds av medicinska
eller liknande skäl, skyldig att efter uppmaning, vid ankomsten
till LVM-hemmet och i samband med vistelse i annan form enligt
27 §, lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av
om han eller hon är påverkad av narkotika, alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i 1 §
lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller
sådana medel som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor, om det kan misstänkas att den intagne
är påverkad av något sådant medel. Lag (2001:464).
33 § Bestämmelserna i 31 och 32 §§ skall gälla för alla som vårdas i
ett LVM-hem, om det är nödvändigt för att genomföra vården och
upprätthålla ordningen vid hemmet och regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger det.
Lag (1993:3).
33 a § Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem har rätt
att ringa och ta emot telefonsamtal samt ta emot besök i den
utsträckning som lämpligen kan ske. Den intagne får dock
förvägras telefonsamtal och besök om det kan äventyra vården
eller ordningen vid hemmet. Beslut om inskränkning i rätten att
föra telefonsamtal och ta emot besök fattas av den som förestår
vården vid hemmet.
I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård
finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna
lag. Lag (2001:464).
34 § /Upphör att gälla U:2003-07-01/
Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för särskilt
noggrann tillsyn får hindras att lämna hemmet och i övrigt
underkastas den begränsning i rörelsefriheten som är nödvändig
för att vården skall kunna genomföras.
Den intagne får beredas vård vid en enhet inom hemmet som är
låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt noggrann
tillsyn, om det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes,
övriga intagnas eller personalens säkerhet, eller om det är
nödvändigt för att förhindra att den intagne avviker eller för
att i övrigt genomföra vården.
Den intagne får vårdas inom en sådan enhet under högst två
månader i följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det,
får dock vården vid enheten pågå längre tid, förutsatt att
något av de fall som anges i andra stycket fortfarande
föreligger och att den intagne samtidigt ges möjlighet till
vistelse i öppnare former eller utanför hemmet.
Om det är särskilt påkallat på grund av att den intagne
uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att
han eller hon inte kan hållas till ordningen, får den intagne
hållas avskild från de övriga vid hemmet. Han eller hon skall
då stå under fortlöpande uppsikt av personalen. Den intagne får
dock inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är
oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid
än 24 timmar i följd. Lag (2001:464).
34 § /Träder i kraft I:2003-07-01/
Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för
särskilt noggrann tillsyn får hindras att lämna hemmet och i
övrigt underkastas den begränsning i rörelsefriheten som är
nödvändig för att vården skall kunna genomföras.
Den intagne får beredas vård vid en enhet inom hemmet som är
låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt noggrann
tillsyn, om det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes,
övriga intagnas eller personalens säkerhet, eller om det är
nödvändigt för att förhindra att den intagne avviker eller för
att i övrigt genomföra vården. Om det krävs med hänsyn till den
intagnes speciella behov av vård, hans eller hennes säkerhet
eller övriga intagnas säkerhet får en intagen på en sådan enhet
hindras från att träffa andra intagna (vård i enskildhet).
Den intagne får vårdas inom en sådan enhet under högst två
månader i följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det,
får dock vården vid enheten pågå längre tid, förutsatt att
något av de fall som anges i andra stycket fortfarande
föreligger och att den intagne samtidigt ges möjlighet till
vistelse i öppnare former eller utanför hemmet. En fråga om
vård i enskildhet skall prövas fortlöpande och alltid omprövas
inom sju dagar från senaste prövning.
Om det är särskilt påkallat på grund av att den intagne
uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att
han eller hon inte kan hållas till ordningen, får den intagne
hållas i avskildhet. Han eller hon skall då stå under
fortlöpande uppsikt av personalen. Den intagne får dock inte
hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är
oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid
än 24 timmar i följd. Lag (2003:416).
35 § Försändelser till den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för
särskilt noggrann tillsyn får kontrolleras, om det behövs med hänsyn
till ordningen vid hemmet eller till den intagnes särskilda
förhållanden. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte
får innehas enligt 31 §, får egendomen omhändertas.
36 § Har alkoholhaltiga drycker, narkotika, flyktiga
lösningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas
av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
omhändertagits enligt 31 eller 35 § eller påträffats inom ett
LVM-hem utan att det finns någon känd ägare till dem, skall den
som förestår vården vid hemmet låta förstöra eller försälja
egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1
första stycket lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.
Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och
andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk
av eller annan befattning med narkotika. Lag (1999:51).
Bestämmelser om handläggningen
37 § Mål och ärenden enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.
38 § I mål om beredande av tvångsvård, där omhändertagande har
beslutats enligt 13 § första eller andra stycket, skall länsrätten ta
upp målet till avgörande inom en vecka från den dag då ansökan
om vård kom in eller, om beslutet om omhändertagande har fattats
efter det att socialnämnden har ansökt om vård, inom en vecka
från den dag då underställningen skedde. Om ett beslut om
omedelbart omhändertagande inte är verkställt när det underställs
eller om länsrätten har beslutat om omedelbart omhändertagande
enligt 13 § tredje stycket, skall målet tas upp till avgörande inom en
vecka från den dag då beslutet verkställdes.
Länsrätten får förlänga dessa tider, om det behövs ytterligare
utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det
nödvändigt. Lag (1994:96).
39 § I mål om beredande av tvångsvård skall länsrätten och kammarrätten
hålla muntlig förhandling, om detta inte är uppenbart obehövligt. I
andra mål enligt denna lag prövar rätten om det finns skäl att hålla
muntlig förhandling.
Om någon part begär muntlig förhandling, skall sådan hållas. Parterna
skall upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling.
Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig personligen
till en förhandling uteblir, får rätten förordna att han skall hämtas
till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.
40 § Vid handläggning i kammarrätt av andra mål enligt denna lag än mål
om omedelbart omhändertagande skall nämndemän ingå i rätten.
41 § I mål och ärenden enligt denna lag får delgivning med den enskilde
inte ske med tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428).
42 § I mål i allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård
enligt denna lag eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 §
skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov av biträde saknas. Lag (1996:1645).
43 § Beslut om omhändertagande enligt 13 § gäller omedelbart.
Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att
gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av
den som förestår vården vid ett LVM-hem gäller omedelbart.
Rätten får förordna att beslut som rätten har meddelat skall gälla
omedelbart. Lag (1995:1317).
Bestämmelser om överklagande
44 § /Upphör att gälla U:2003-07-01/
Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får
överklagas av den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser
överflyttning enligt 25 §, innebär inskränkningar i särskilt
fall av rätten för den som vistas i hemmet att enligt 33 a §
föra telefonsamtal eller ta emot besök eller avser avslag på
begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av
egendom enligt 36 §.
Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid
ett LVM-hem får inte överklagas.
Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje
stycket får inte överklagas.
Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra
stycket får inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om
omhändertagande enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt
till viss tid. Lag (2001:464).
44 § /Träder i kraft I:2003-07-01/
Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får
överklagas av den enskilde hos länsrätten, om beslutet
1. gäller överflyttning eller avslag på begäran om utskrivning
enligt 25 §,
2. innebär inskränkningar i särskilt fall av rätten för den som
vistas i hemmet att enligt 33 a § föra telefonsamtal eller ta
emot besök,
3. gäller vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 §, eller
4. gäller förstörande eller försäljning av egendom enligt 36 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid
ett LVM-hem får inte överklagas.
Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje
stycket får inte överklagas.
Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra
stycket får inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om
omhändertagande enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt
till viss tid. Lag (2003:416).
Polishandräckning
45 § Polismyndigheten skall lämna biträde för att
1. på begäran av socialnämnden eller rätten föra en missbrukare till
en beslutad läkarundersökning,
2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller
som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM.hem
eller sjukhus,
3. på begäran av verksamhetschefen i fall som avses i 24 § tredje
stycket föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart
omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem, samt
4. på begäran av den som förestår vården vid ett LVM-hem
efterforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet
eller som vårdas där med stöd av denna lag. Lag (1996:797).
Åtalsprövning
46 § Är någon som har beretts vård med stöd av denna lag
misstänkt för brott, för vilket inte föreskrivs strängare
straff än fängelse i ett år och som hör under allmänt åtal,
samt har brottet begåtts innan vården påbörjades eller under
vårdtiden, skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske. Den
som förestår vården vid det hem där den misstänkte vårdas
eller, om vården har upphört, socialnämnden skall därvid höras
om det inte är obehövligt. Lag (2001:487).
Övriga bestämmelser
47 § Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den
kommun som enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har
ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som
han behöver. Att överflyttning av ärenden till en annan
socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av 16 kap. 1 §
socialtjänstlagen.
Beslut om tvångsvård enligt 5 § och med anledning av
omhändertagande enligt 13 § fattas av den länsrätt inom vars
domkrets den ansvariga kommunen är belägen. Den länsrätt som
meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i
44 § första stycket. Lag (2001:464).
48 § har upphävts genom lag (1993:3).
Övergångsbestämmelser
1988:870
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, då lagen (1981:1243) om
vård av missbrukare i vissa fall skall upphöra att gälla.
2. Den gamla lagen gäller dock fortfarande när ansökan om vård med stöd
av den lagen har kommit in till länsrätten före den 1 januari 1989.
3. Har ett beslut fattats om omhändertagande enligt 8 § i den gamla
lagen och har ansökan om vård inte kommit in till länsrätten före den 1
januari 1989, skall beslutet anses som ett beslut enligt 13 § i den nya
lagen.
4. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till den gamla lagen, skall hänvisningen i stället
avse denna lag. Hänvisas det till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag, skall den nya föreskriften tillämpas.
1993:3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som lämnas under
tiden den 1 juli 1993--den 1 juli 1994. Har staten före den 1 juli
1994 med stöd av 23 a § socialtjänstlagen (1980:620) tagit över ett hem som
avses i 22 eller 23 § tillämpas dock de nya bestämmelserna i fråga om
vården från och med den dag övertagandet skedde.
1994:96
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Om ett ärende som har anhängiggjorts hos länsrätten före den 1
juli 1994 inte har avgjorts slutligt vid lagens ikraftträdande
tillämpas äldre bestämmelser.
2001:464
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen (2001:453)
skall till utgången av år 2001 i stället avse motsvarande
bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620).